Det talas om nya stambanor för höghastighetståg som en viktig satsning för att knyta ihop Sverige. Det är inte minst ett sätt att bygga större arbetsmarknadsregioner vilket för övrigt är nödvändigt för att framtidssäkra kompetensförsörjningen över hela landet.
Andra återkommande ämnen på agendan för Sveriges framtida infrastruktur är den svenska sjöfartens ogynnsamma konkurrenssituation ställd mot sedan länge införda svaveldirektiv som fördyrar sjötransporter. Införandet av den efterlängtade tonnageskatten har förvisso genererat glädjerop bland svenska redare, men fler initiativ efterfrågas för att ytterligare stärka sjöfarten, speciellt när vi går mot IMO 2020.
Att svenska rederier leder utvecklingen på miljöområdet borde vara något som uppmuntrar till utveckling av nya stöd. Det är i synnerhet önskvärt att utveckla stödsystem för att underlätta övergången till mer miljövänliga bränsletyper som exempelvis LNG, eftersom det också är en angelägenhet av global omfattning.
Inom sjöfarten har man uppskattat att införande av tonnageskatten kan leda till tiotusentals nya jobb. Tänk då vad ett stödsystem för miljövänliga bränslen skulle kunna ha för långsiktig effekt för såväl ekonomi som miljö.
Lägg därtill den planerade utvecklingen av järnvägen, där många regioner och kommuner redan börjat planera för tillväxt mot bakgrund av nya sträckningar och knutpunkter mellan Skandinaviens största städer, och vi kan konstatera att Sverige i mångt och mycket leder utvecklingen av framtidens klimatsmarta transportsystem.
Maria Lind
Redaktör
Utgåva 2019-4 Transport & Logistik/Sjöfart & Hamnar
Dela artikeln
