Det luktar kaffe och alla i S:t Olofs Oratoriekör hälsar på varandra. Stolar är uppställda i en halvcirkel framför den svarta blanka flygeln. Lars Beckman är i sitt rätta element, flyger runt och hälsar, skämtar och välkomnar. En kör, visst, men också en stark gemenskap mellan personer i olika åldrar.
Sorlet tystnar när Lars spelar några strofer på flygeln och sånguppvärmningen börjar. Det är närmast hypnotiskt när kören värmer upp med olika susande ljud under ledning av Lars.
S:t Olofs Oratoriekör är en nybildad kör med 80 medlemmar i åldrarna mellan 25 och 70+ och övningen jag är med på fokuserar på ett stycke av Bach, Johannespassionen.
Kören startade under höstterminen 2016 efter nyrekrytering och sammanslagning av två körer som funnits länge.
– Att det är en kör i Svenska kyrkan tillför en tydlig riktning, alla i kören samlas kring något. Man behöver inte börja på ruta noll för att uppfinna en målsättning, vi har åtminstone vissa ramar klara redan i utgångsläget. Det är på flera sätt enkelt och bekvämt säger Lars och fortsätter,
– Kören är i ett uppbyggnads-stadium. Det finns mycket att jobba på och utveckla samtidigt som det finns en stor kunskap och massor av erfarenhet. Till skillnad från många andra saker i livet med ett start- och slutdatum är den här kören något jag tror kommer att finnas länge. Det finns många vinster med något som är kontinuerligt, vi jobbar på lång sikt. Vi jobbar mot evigheten, säger han med en blinkning.
En alternativ friskvård
– Om du vill börja sjunga i min kör tar du kontakt med mig, får en tid för provsjungning och så går vi vidare därifrån. Provsjungning är inte så läskigt som det kan låta, alla som gjort det hittills har överlevt processen. Andra körledare har egna system för rekrytering. Men man ska inte tveka, det är kul att sjunga i kör och i Svenska kyrkan i Norrköping finns körer för alla, oavsett ålder. Körsång är socialt, man når ett mål, man får jobba i grupp och skapar något som kan ge stora musikaliska upplevelser för både en själv och för andra. Det är också friskvård. Det finns forskning på att det är bra för hälsan. Effekten är förstås ingen överraskning för oss som jobbar med det.
Martin Luther och musiken
Stycket som nu övas in hör till reformationsåret, jubileet av Martin Luthers startskott för reformationen. Man kan säga att Luther jobbade för att ta ner kyrkan på en nivå där gemene man kunde förstå och ta till sig vad som hände där.
– En del i det var psalmer på folkets eget språk. Man kan säga att den delen kulminerade konstnärligt i de verk som Bach skrivit, förklarar Lars.
– I mitt jobb som kyrkomusiker pytsar jag in Luther lite här och där i det lilla. Vi hade till exempel på vår julkonsert en psalm i många verser från Luthers tid, jag lekte lite med den för att modernisera och levandegöra den. Hans psalmer kan ibland upplevas som ålderdomliga, men skrapar man lite på ytan, jobbar med dem och vågar använda dem med både respekt och lekfullhet, kan de istället kännas oväntat nya och fräscha.
En rak väg in i musiken
När Lars pratar om musik säger han saker med en väldigt självklar ton, och i övningarna med kören verkar han höra minsta avvikande ton eller rytm. Hur utvecklas en sån förmåga egentligen? Svaret är övning och många timmars musiklyssnande.
Jag är uppvuxen i ett musikaliskt hem, började i kör när jag var 8 år gammal, gick av en slump en kantors-kurs när jag var 17 år. Sen blev det så småningom ett naturligt val att jobba med musiken. Jag kunde i skolåldern sitta timvis med hörlurar och bara lyssna på musik helt i min egen värld. Musiken är en fast punkt i sorg, glädje, med- och motgång. Musiken är en god vän.
Text Malin Åkerskog
Utgåva 2019-4 Transport & Logistik/Sjöfart & Hamnar
Dela artikeln
