Samverkan mellan olika aktörer från kommun och landsting framhålls som en framgångsfaktor när det gäller att anpassa vård och omsorg till äldre personer och deras behov. En stor utmaning ligger i att de involverade aktörerna tillhör olika huvudmän, men i Haninge kommun har man lyckats skapa en samverkansmodell till förmån för både vård- och omsorgsgivare samt vårdtagare.
I regeringens pågående satsning ”De mest sjuka äldre” framhålls samverkan som en nyckelfråga. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) visar upp goda exempel där samverkan är en huvudingrediens, och Socialstyrelsen skriver vägledning om hur lokala samverkansavtal kan arbetas fram för att stimulera till ökat samarbete.
Haninge kommun kan föregå med gott exempel genom sitt framgångsrika samverkansprojekt som involverar en hemsjukvårdsgrupp och kommunal samt privat omsorg.
Projektledare granskar samarbetet
Samarbetet i Haninge startade redan 2008 som en modell för att reda ut frågor kring äldre personer med omfattande hjälpbehov. Initiativet till arbetssättet togs av de professionella som står närmast de äldre. Nestor FoU-center har följt samarbetet under sex månader med start från hösten 2012, och kan nu beskriva arbetssättet och vilka fördelar och nackdelar med modellen som rapporterats av de äldre, anhöriga och deltagande personal.
– Modellen riktar sig till äldre som har både hemtjänst och hemsjukvård. När någon i personalen kring de äldre uppmärksammar att det inte fungerar bra därhemma tas initiativ till ett möte. De flesta äldre som får erbjudandet tackar ja och de flesta vill även ha sina anhöriga med på mötet, berättar Britt Almberg, verksamhetsansvarig på Nestor FoU-center.
De möten som Nestor deltog i hemma hos de äldre tog omkring en timme i anspråk. Det var många personer som samlades. Förutom den äldre själv deltog en eller flera anhöriga, kontaktpersonen eller samordnaren/chefen från hemtjänsten (eller ibland båda), kommunens biståndshandläggare samt läkare och sjuksköterska från hemsjukvården.
Majoriteten av de äldre var nöjda med mötet och sa till exempel att det var ”bra att få ventilera sin situation”, ”bra att de [professionella] ser till människor” och ”bra att de vet hur man har det och att de vill hjälpa till”. Anhöriga var över lag mycket positiva till arbetssättet, även om det inte alltid ledde till de insatser som de hade förväntat sig. Någon kommenterade att det borde vara självklart att arbeta så här.
En samverkansmodell för framtiden
Något som Nestor FoU-centers projektledare upptäckte var att vissa faser av modellen pågick inom respektive huvudmans verksamhet medan andra faser innebar samverkan. Initiativ till mötet skedde utan inblandning av de andra parterna. Det var först när den äldre lämnat sitt samtycke till ett möte och till att information fick delas som samverkan startade.
– Enligt lag måste den enskilde alltid tillfrågas innan information delas mellan huvudmän, upplyser Britt Almberg. De professionella hade förståelse för detta men tyckte också att det kunde utgöra ett hinder för samverkan att de inte kunde ha gemensam dokumentation. Efter mötet sköttes arbetet åter inom respektive verksamhet.
Ibland hade de professionella olika syn på vad som var ett problem och då kunde samarbetet blir ansträngt. Modellen fortsätter dock att fungera, kanske tack vare de övervägande gemensamma uppfattningar som fanns bland de professionella. Bland annat ansåg de att de själva sparade tid genom att mötas tillsammans, och för de äldres del ansågs mötet viktigt och att mötets syfte var att hjälpa de äldre att kunna bo kvar i sitt hem.
Kort om Nestor FoU-center
Nestor är ett forsknings- och utvecklingscenter som arbetar för att äldre människor ska få en god vård och omsorg. Centret ägs av Stockholms läns landsting och Södertörns tio kommuner. I kärnverksamheten ingår att delta i lokala utvecklingsprojekt och att erbjuda kompetensutveckling för vård- och omsorgspersonal och chefer. För mer information besök hemsidan, www.nestorfou.se.
