Den 18 augusti 2018 startade Hanna Stridfeldt vandringen från Nikkaluokta i Fjällräven Classic.
Fyra dygn och drygt hundra timmar senare var hon i mål i Abisko.
Det var en otrolig upplevelse och utmaning, säger hon.
Fjällräven Classic går mellan orterna Nikkaluokta och Abisko, en sträcka på totalt elva mil. Med en så lång fjällvandring framför sig gäller det att vara förberedd, och Hanna lade ner otaliga timmar av träning för att klara av utmaningen.
– Jag har dels löptränat en del för att få igång flåset, jag har också fokuserat på styrketräning och stretchövningar. Höfterna fick sig också några genomkörare av flera vandringsturer.
– För att ta sig till Fjällräven Classic valde Luleåbon Hanna att resa med Länstrafiken Norrbotten.
Fördelarna var många och hon ångrar inte sitt val.
– Det var framför allt väldigt bekvämt. Jag sov och lyssnade på musik och förberedde mig mentalt inför utmaningen. Att slippa tänka på trafiken och hur jag skulle köra och så vidare var guld värt.
– Hanna har ända sedan hon var liten älskat att vara ute i naturen. Där rensar hon tankarna och hämtar den energi som behövs för att rodda vardagen med tre små barn hemma.
– Jag har alltid vurmat för djur och natur. Därför känns det såklart extra bra att resa med bussen också. Förutom bekvämligheten är det samtidigt miljövänligt. Win-win på alla sätt. Jag väljer alltid bussen så långt det är möjligt, det tycker jag alla borde göra.
Utmaning
De första dagarna under Fjällräven Classic var vädret inte särskilt bra. Värst var det andra natten, då det blev så dåligt väder att tältet inte höll för vätan, och Hanna var tvungen att avbryta vandringen efter nästan halva sträckan.
Andra dagen hade hon också längst vandring, 28 kilometer, och kombinationen dåligt väder och lång sträcka var ganska påfrestande, berättar Hanna.
– Det var lite kämpigt och jag var inte så jättepeppad när jag kom fram dyngsur och skulle slå upp ett tält.
Men sedan vände det, och sista dagen var solig och fin. Den 22 augusti gick Hanna i mål.
Energin var på topp och hon kunde hålla ett bra tempo hela vägen.
– När jag kom i mål hade jag gått hundra timmar och fem minuter sedan starten. Jag var ganska sliten men det var väldigt skönt. Det roligaste var att jag kände att jag verkligen kunde göra det här. Jag kände mig väldigt stark och insåg att jag klarar så mycket mer än vad jag tror, säger Hanna.
