Sveaskog en viktig motor för glesbygden

 – Förutom eventuell vind- och solkraft i egen regi kan det komma att handla om förädling av grot (grenar och toppar) till biobränslen i olika former. Vi ska också titta på hur vi kan utveckla våra marker för friluftsaktiviteter ytterligare. Kanske kan vi också skapa ökade värden från den stora kolsänka som våra skogsmarker är, säger Sveaskogs VD Erik Brandsma.

Kan bli viktig spelare

Inför den gröna omställningen av gruv- och stålindustrin i norra Sverige är det livsnödvändigt att elproduktionen fördubblas. Här kan Sveaskog bli en viktig spelare.

Det började som Kungl Skogsstyrelsen 1859 med uppgift att förvalta statens skogar. Det blev Domänstyrelsen och efter flera namnbyten, organisationsförändringar och bolagisering bildades dagens Sveaskog AB år 1999.

Verksamheten har historiskt tillfört svenska folket miljarder i ägarutdelning, räknat i dagens penningvärde. Nyligen beslutade Sveaskogs styrelse exempelvis om aktieutdelning på 1,3 miljarder kronor till ägaren under 2023. Men det är inte allt.

20 000 hektar för naturvård

Samma år överlämnade man över 20 000 hektar skogsmark till Naturvårdsverket som ersättningsmark till privata markägare vars skogar avsätts för naturvård. Staten slipper en stor utgift i sin budget.

Ursprungligen ägde Sveaskog 25 procent av den svenska skogsmarken. Idag äger man 14 procent efter flera riksdagsbeslut om att sälja stora arealer till privata skogsägare för att bidra till glesbygdens överlevnad. Dessutom har Sveaskog avsatt stora arealer för mångfald, naturvård och renskötsel, där man faktiskt är ledande trots en tidvis opportunistisk kritik.

Skapade lönsamt sågverk

Men den absolut största samhällsnyttan har Sveaskog tillfört de nordligaste länen. Från cirka år 1920 och 50 år framåt var man motorn i en ekonomisk och befolkningsmässig tillväxt i norra inlandet. Varje ung man erbjöds skogsarbete av Domänverket.

Men sedan kom mekaniseringen. Skogsarbetarna ersattes av skogsentreprenörer och lastbilsåkerier och antalet arbetstillfällen minskade drastiskt.

Men Sveaskog fortsatte att satsa i norr. 1987 investerade man 95 miljoner i helägda Seskarö sågverk utanför Haparanda och skapade god lönsamhet under årtionden.

Sparade i malpåse

När sågverket under nya ägare gick i konkurs på 2010-talet köpte Sveaskog anläggningen och höll den i ”malpåse” flera år tills den kunde säljas till Stenvalls Trä AB som fortsätter driften. Samma sak gjorde man med nedlagda Lövholmens sågverk utanför Piteå. För de stora privata sågverksföretagen i Norrbotten, Stenvalls Trä och Jutos Timber, har timmerleveranserna från Sveaskog varit i princip livsavgörande.

Finska skogsägarrörelsen Metsä Group startade i höstas en gigantisk fiberfabrik i Kemi ett par mil från svenska gränsen. Skogsägarkollegan Norra Skog flyttade över alla sina massavedsleveranser från norra Sverige till Kemi.

Ingen hjälpverksamhet

Billerud Karlsborg med 400 anställda utanför Kalix tappade stora volymer och hotades på sikt. Men nu har Sveaskog träffat ett avtal med Billerud Karlsborg om överföring av tidigare leveranser till finska massabruk till Billerud Karlsborg.

– Det handlar inte om hjälpverksamhet, betonar Erik Brandsma. Dels har vi marknadsmässiga priser från Billerud. Dels är det ett egenintresse för Sveaskog att säkra en lokal massafabrik i ett av våra kärnområden.

Sveaskog har i mer än 100 år visat att bred samhällsnytta kan skapas i ett statligt bolag genom strikt affärsmässigt företagande. En tidigare het debatt om privatisering av Sveaskog har tystnat sedan åtskilliga år tillbaka.