– Ja så borde det vara, men OS-guldet 2006 var riktigt stort och sedan var det en speciell känsla när vi vann SM-guldet (1996) med Luleå, säger Tomas som är tillbaka i sin barndomsstad Luleå efter alla fina hockeyår utomlands. I dag är han bland annat tränare till sonens pojklag.
– Ja i den mån det går, säger Tomas och tänker på att 2020 är det mest annorlunda år han varit med om. Får verkligen hoppas att corona-tiden snart är slut. Det har varit jobbigt för alla och det märks att man får tänka både en och två gånger. I dag har han också ett civilt arbete men tänker gärna tillbaka på alla fina hockeyår som burit frukt men alla framgångarna.
Mer tid till familjen
Tomas har fortfarande en del kontakter inom hockeyn, även om det blir betydligt mindre nu.
– Jag har kanske mer att ge, men vill absolut inte missa den här tiden med barnen, säger Tomas som är född och uppvuxen i Piteå. Han har spelat över 1 000 matcher i NHL för laget Detroit Red Wings och vann alltså fyra Stanley Cup. I serie och slutspelet blev det över 300 mål mot världens tuffaste motstånd.
– Det var något speciellt. Det är ju allas dröm att få vinna en Stanley-cup titel. Nu blev det fyra och det är något man aldrig glömmer, säger Tomas.
Tomas var för övrigt nära att vinna en femte Stanley Cup.
– Vi förlorade en sjunde och avgörande final hemma mot Pittsburgh, vi hade slagit dem borta året innan och sen fick de sin revansch.
Började på hemmaplan
Men det hela började i Norrlands-klubbarna Piteå HC och Bodens IK i division 1 och därefter blev det ett hopp till högsta serien då han skrev på för Luleå.
– Att få vinna ett SM-guld med Luleå smäller ju ganska högt. Det var säsongen 95/96 som han fick bära bucklan under publikens jubel.
– Det var en riktigt rolig säsong som man ofta tänker tillbaka på. Tomas var oftast parkerad framför motståndarnas målvakt och i första hand för att skymma målvakterna och ta hand om de returer som kom fram.
– Man var väldigt illa utsatt och fick t emot en och annan tackling. Men enligt expertisen var han en mästare på att visa sin skicklighet att förvalta chanserna i mål
– När jag kom till Detroit visste jag att platsen framför målet var min väg in i laget, berättar Tomas. Och sen stannade jag där.
Tuffa tider
Idag har Tomas ett civilt arbete inom byggbranschen, men att sluta med hockeyn är inte aktuellt.
– I dessa tuffa tider vet man inte riktigt hur man skall hantera från en dag till en annan, säger Tomas och tänker då på Corona som förändrat mycket inom både arbetet och i privatlivet.
– Jag är inte så mycket i ishallen nu, men jag hjälper ibland till med ungdomsträningen i Piteå och följer min grabb så gott det går. Men jag hoppas verkligen att vi får tillbaka vårt ordinarie liv och att Corona tar slut en dag. Men det här är en pandemi som ju har drabbat oss alla.
På frågan om han skall vara med och fira Piteå 400 år.
– Oj. Jag vet ju inte vad som kommer att gälla. Vi kanske fortfarande har kvar corona och då är det ju bara att hålla sig till de rekommendationer som gäller. Men visst är det festligt att man tänker fira vår stad. Och 400 år är ju något extra, säger Piteås store hockeyprofil.
Sin aktiva karriär som spelare tog slut 2013.
– Då hade jag bestämt mig att lägga skridskorna på hyllan, säger Tomas som är en av få svenskar som har fyra Stanley-cup titlar bakom sig.
Den 23 januari 2020 var också ett speciellt år när Tomas Holmström väljs in svenska Hall of Fame. 47-åringen och Detroit-legendaren från Piteå, blir invald som nummer 121.
